Ska varje dag byta ut en måltid mot flytande enligt dietisten. För alltid :( ja jag vet att jag gnäller men jag är bitter över att ha den här sjukdomen och att jag faktiskt aldrig kommer att bli fri från den.
Jag har två sjukt jobbiga undersökningar framför mig, tunntarms Mr och koloskopi. Fy fan.
Dessutom måste jag få tillbaka orken. Känner mig pigg men blir yr och kallsvettig jättefort.
Vågar inte gå ut och gå själv, är rädd för att kroppen säger ifrån.
Jag vill bara vara bra så jag kan börja jobba och leva normalt igen.
Jag låg igår och tänkte tillbaka på mina 9 dygn på sjukhuset. Dom 4 första kommer jag knappt ihåg. Åkte in på söndagen Första vändningen kom på onsdag kväll när jag fick träffa kattis och Marie.
Marie och jag har känt varandra hela livet känns det som. Hon är en trygghet jag måste ha i mitt liv.
Kattis är en ny vänskap, men shit vilken människa. Så mycket kärlek som finns i den tjejen. Hon har ett tufft liv själv stundom men har ändå så mycket att ge. Jag får sån energi av henne. Vilken stark människa. En förebild för många.
Nu kommer hon bli generad men jag menar det. Älskar henne och hoppas på att jag någon gång kommer få ge tillbaka en liten del av det hon ger mig.
Jag är så lycklig som har så fina vänner i mitt liv. Skulle aldrig klara mig utan er. Jag hoppas ni vet vad ni betyder för mig. ALLA NI!!!!!
jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina fina vänner.
Nu kom jag från ämnet lite men det struntar jag i för detta gjorde mig gladare att prata om.
dags för soppa.