Lördagen den 15/1 hände det som jag visste skulle hända men som jag önskade ALDRIG skulle ske, jag fick åka med min bäbis till djursjukhuset och låta henne få somna in :,(
Lara gav mig 14 år av ovillkorlig kärlek, hon var så klok.
Hon var pigg in i det sista, men på torsdagen slutade hon liksom vilja leva, jag låg på sjukhuset och var livrädd för att jag inte skulle hinna hem innan det var försent, på lördag morgon när jag pratade med Peter på morgonen berättade han att Lara inte ens ville ha en ostbåge (hennes favorit) och då visste jag.
Jag ringde på doktorn och sa att jag måste få permis och förklarade varför, jag fick det med löftet att vara inne senast 20,00 för medicinering.
Peter kom och hämtade mig.
När jag kom hem orkade Lara inte ens vifta på svansen, hon lyfte bara på huvudet och sedan lade ner det igen.
Hon var pigg in i det sista, men på torsdagen slutade hon liksom vilja leva, jag låg på sjukhuset och var livrädd för att jag inte skulle hinna hem innan det var försent, på lördag morgon när jag pratade med Peter på morgonen berättade han att Lara inte ens ville ha en ostbåge (hennes favorit) och då visste jag.
Jag ringde på doktorn och sa att jag måste få permis och förklarade varför, jag fick det med löftet att vara inne senast 20,00 för medicinering.
Peter kom och hämtade mig.
När jag kom hem orkade Lara inte ens vifta på svansen, hon lyfte bara på huvudet och sedan lade ner det igen.
Detta var inte Lara, jag gick till telefonen och darrande slog journummret till djursjukhuset, vi fick komma på en gång.
Dom hade tänt ljus när vi kom in, Linnea och Peter tog farväl av henne i bilen och jag gick in med Lara, hon lade kroppen på en mjuk filt och huvudet i mina armar, sen fick hon en lugnande spruta och så satt vi ensamma i rummet ett tag Lara och jag, vi pratade om allt roligt vi haft och jag berättade för henne hur saknad hon skulle bli och vilken underbar vän hon varit.
Sen kom veterinären in och gav henne sista sprutorna och Lara somnade lugnt och stilla in och mitt hjärta sprack!
Vilken tomhet!
Jag vet att hon levde ett fullt friskt och väldigt långt lyckligt liv och att hon ville somna för hon var så trött.
Hon hade aldrig ont och jag fick vara med henne ända in i slutet, men tomheten är så total.
Hon hade aldrig ont och jag fick vara med henne ända in i slutet, men tomheten är så total.
Allt här hemma påminner om henne. 14 år är en lång tid.
Så nu försöker jag få vardagen normal igen, men det kommer nog ta lång tid.
Vi hade ett speciellt band jag och Lara.
Vi hade ett speciellt band jag och Lara.
Min älskade vän Lara
Tack för allt du gav mig
Tack för alla skratt
Tack för all tröst
Tack för sällskapet
Tack för att jag fick leva med dig
Tack för att jag fick älska dig
och Tack för att du älskade mig!
Tack för allt du gav mig
Tack för alla skratt
Tack för all tröst
Tack för sällskapet
Tack för att jag fick leva med dig
Tack för att jag fick älska dig
och Tack för att du älskade mig!
Saknar dig så
<3 <3 <3 <3
Stora mega kramar!!!
SvaraRaderaJag må inte kommentera speciellt ofta men jag läser :)